Högsta domstolen har nyligen begärt förhandsavgöranden från EU-domstolen för att klargöra tolkningen av EU: s marknadsmissbruksförordning (MAR). I två uppmärksammade fall, däribland en upphandling av elbussar och ett aktieförsäljningsfall inom spelindustrin, söker HD vägledning för att säkerställa korrekt tillämpning av reglerna. 

Högsta domstolen (HD) har nyligen beslutat att tillställa Europeiska unionens domstol (EU‑domstolen) begäranden om förhandsavgörande avseende (i) hur definitionen av insiderinformation förhåller sig till offentlig handling samt (ii) om vetskapen om att en person uppförts på en insiderförteckning i sig utgör insiderinformation. 

HD ansåg att det inte var klarlagt hur MAR skulle tolkas i dessa fall och att det därför fanns skäl att begära förhandsavgöranden från EU-domstolen.

Fall 1: Relationen mellan offentliga handlingar och insiderinformation

Under våren 2018 deltog ett företag i en upphandling för leverans av elbussar och laddstationer till Umeå kommun. I maj 2018 fattades ett tilldelningsbeslut där en annan anbudsgivare tilldelats avtalet. Bolagets aktiekurs föll kraftigt som en konsekvens därav. Fyra personer inom bolaget åtalades för insiderbrott till följd av att de informerat varandra om utfallet av upphandlingen och sedan sålt aktier i bolaget innan utfallet offentliggjorts via ett pressmeddelande. Tingsrätten dömde bl.a. två av de tilltalade för insiderbrott, med motiveringen att informationen var att betrakta som insiderinformation fram till att bolaget publicerade ett pressmeddelande. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast genom justering av påföljden.

Frågan som EU-domstolen ska bedöma är om det krävs offentliggörande på det sätt som anges i MAR för att information inte längre ska anses utgöra insiderinformation, dvs. frågan är om en offentlig handling är offentliggjord på ett sådant sätt att det inte längre utgör insiderinformation enligt MAR.

Fall 2: Carnegie-fallet

Ett bolag var större aktieägare i det publikt listade spelutvecklingsföretaget Starbreeze AB. Bolaget ägdes av den som var verkställande direktör i Starbreeze. Bolaget hade ett värdepapperslån hos Carnegie Investment Bank AB. Ett värdepapperslån innebär att kunden erhåller en kredit hos banken i utbyte mot att kunden pantsätter aktier i bankens depå som säkerhet (i detta fall aktier i Starbreeze). 

Med anledning av att aktiekursen för Starbreeze hade fallit blev bolaget överbelånat och Carnegie började tvångsförsälja dess aktier. Kommunikationschefen i Starbreeze skickade då ett mail till Carnegie och upplyste om att Starbreezes VD precis blivit upptagen i en insiderförteckning och att aktieägaren därmed inte längre kunde sälja aktier. Mailet innehöll ingen information om skälet till att aktieägaren hade insiderinformation. Carnegie avbröt först försäljningen, men återupptog försäljningen senare samma dag.

Den huvudsakliga frågan som EU-domstolen ska bedöma är om ett meddelande om att en viss person har förts upp på en insiderförteckning och därmed är förhindrad att sälja aktier i ett bolag är av tillräckligt specifik natur för att utgöra insiderinformation, även om skälet till att personen förts upp inte framgår.

Målen är vilande i avvaktan på EU-domstolens ställningstaganden.