Högsta domstolen (HD) har en väsentlig roll för utvecklingen av svensk rätt inom flera olika områden. Vi följer därför löpande HD:s avgöranden och frågor som kommer vara föremål för domstolens prövning.

Vi redogör nedan för några intressanta rättsfall som HD har avgjort under första kvartalet 2025. Avslutningsvis lyfter vi även några mål där HD har meddelat prövningstillstånd och där vi således väntar på domstolens avgörande.

”Den särskilda postadressen” – mål nr Ä 1906-24

Har kravbrevet skickats till rätt adress?

Bakgrund

Kronofogden hade utfärdat ett beslut om betalningsföreläggande mot en konsument, gäldenären. Mer än tre år senare begärde näringsidkaren, borgenären, att beslutet skulle verkställas. Under tiden hade borgenären skickat kravbrev till gäldenärens folkbokföringsadress. Gäldenären hade dock under perioden en särskild postadress registrerad.

Gäldenären motsatte sig verkställigheten och hävdade att skulden var preskriberad. Borgenären menade att preskriptionsavbrott hade skett genom de kravbrev som skickats till folkbokföringsadressen.

Rättsliga utgångspunkter

En konsumentfordran preskriberas normalt efter tre år, om inte preskriptionen avbryts innan dess. Preskriptionen avbryts bland annat genom att gäldenären får ett skriftligt krav från borgenären. Det är borgenärens ansvar att se till att kravet når gäldenären. Detta innebär att gäldenären ska ha mottagit brevet eller att det åtminstone har skickats till en adress där gäldenären förväntas bevaka sin post. Gäldenären behöver inte ha läst brevet. Om gäldenären invänder att skulden är preskriberad, ligger bevisbördan på borgenären att visa att så inte är fallet.

Enligt rättspraxis anses preskriptionsavbrott normalt ha skett om borgenären skickat minst två kravbrev till gäldenärens folkbokföringsadress. Detta gäller även om gäldenären inte bor där, eftersom folkbokföringsadressen vanligtvis är en adress som gäldenären förväntas bevaka.

HD:s bedömning

HD konstaterade att syftet med att registrera en särskild postadress är att posten under minst sex månader ska levereras dit i stället för till folkbokföringsadressen. En särskild postadress ersätter folkbokföringsadressen. När en särskild postadress är registrerad, är det där gäldenären förväntas bevaka sin post. Om borgenären i ett sådant fall skickar kravbrev till folkbokföringsadressen, kan borgenären inte förvänta sig att brevet når gäldenären utan måste bevisa att det faktiskt mottagits av gäldenären.

Eftersom kravbreven endast hade skickats till gäldenärens folkbokföringsadress och borgenären inte kunde visa att breven faktiskt nått gäldenären fann HD att fodringen var preskriberad. Det fanns därför hinder mot verkställighet.

Att tänka på

HD:s avgörande kanske inte framstår som särskilt anmärkningsvärt. Det ska emellertid noteras att såväl Kronofogden som tingsrätten, i motsats till HD, ansåg att gäldenären haft skäl att bevaka posten på sin folkbokföringsadress även om gäldenären hade en särskild postadress registrerad.

Som borgenär är det därmed av vikt att löpande hålla sina kundregister uppdaterade så att brev skickas till rätt adress hos kunderna. Detta bl.a. för att undvika att fordringar, såsom i HD:s mål, preskriberas på grund av att brev har skickat till fel adress hos kunden.

”Skytteholmsbutiken” – mål nr T 557-24

När väger hyresvärdens intresse tyngre att få upplösa hyresförhållandet än hyresgästens intresse att behålla lokalen?

Bakgrund

En livsmedelskedja blev vid hyrestidens utgång uppsagda från en lokal där den bedrev matbutik, Skytteholmsbutiken. Anledningen till uppsägningen var att hyresvärden planerade att bygga kontor och bostäder på fastigheten. Hyresvärden anvisade livsmedelskedjan till en ersättningslokal i Solna. Livsmedelskedjan ansåg att hyresvärden inte hade rätt att säga upp hyresavtalet och inte hade erbjudit en godtagbar ersättningslokal. Livsmedelskedjan krävde därför hyresvärden på ersättning.

Rättsliga utgångspunkter

En lokalhyresgäst har vid uppsägning inte någon rätt till förlängning av hyresförhållandet. Vid uppsägning av annan anledning än avtalsbrott har hyresgästen i stället ett indirekt besittningsskydd, som innebär att hyresgästen har rätt till ersättning om hyresförhållandet inte förlängs. Rätten till ersättning kan dock i vissa situationer falla bort.

Om en hyresvärd ska riva eller bygga om hyresobjektet är utgångspunkten att hyresgästen antigen ska få tillgång till en annan godtagbar lokal eller ersättning i pengar. Detta gäller inte om hyresavtalet innehåller villkor om att hyresförhållandet ska upphöra på grund av rivningen eller ombyggnaden och åtgärderna påbörjas inom fem år från villkorets tillkomst.

Vid bedömning om en ersättningslokal är godtagbar ska det beaktas om hyran är skälig i jämförelse med liknande lokaler och om lokalen i övrigt uppfyller rimliga krav på läge, storlek och utformning. Lokalens lämplighet ska bedömas objektivt utifrån de behov som hyresgästens verksamhet har. Hyresgästen kan inte kräva en i alla avseenden likvärdig lokal, vilket innebär att hyresgästen kan behöva acceptera en ersättningslokal som inte ger samma förutsättningar att uppnå goda resultat som i den ursprungliga lokalen.

Hyresgästens rätt till ersättning kan även falla bort om hyresvärden har sakliga skäl att motsätta sig en förlängning av hyresförhållandet. Ersättningsskyldigheten blir då beroende av hur starka dessa skäl är jämfört med hyresgästens intresse av att behålla lokalen. Det handlar om en avvägning mellan parternas intressen.

Av betydelse på hyresgästens sida är bland annat behovet av lokalen och möjligheten att erhålla en annan lämplig lokal, den tid som hyresgästen bedrivit verksamhet och hyresgästens beroende av en viss kundkrets eller ett visst affärsläge.

För hyresvärden är det i första hand tyngden av de sakliga skälen som är av betydelse, men också om hyresvärden har erbjudit ekonomisk kompensation, förlängning av hyresavtalet under begränsad tid eller anvisat en annan lokal. Vid intresseavvägningen kan också beaktas hur betungande det är för hyresvärden att skaffa en ersättningslokal eller betala ersättning till hyresgästen.

HD:s bedömning

HD konstaterade att hyresavtalet inte innehåller något villkor om uppsägning på grund av rivning eller ombyggnation. HD bedömde att den ersättningslokal som hyresvärden hade erbjudit inte var godtagbar. Härvid beaktades att detaljplanen inte tillät dagligvaruhandel i ersättningslokalen, att ersättningslokalen var mindre och hade ett betydligt sämre läge. Därutöver var lokalen även mindre väl utformad för den dagligvaruhandel som kedjan bedrev.

Den avgörande frågan i målet var därför om hyresvärdens intresse av att ta lokalen i anspråk vägde tyngre än kedjans intresse av att kunna fortsätta sin verksamhet i lokalen.

HD framhöll att hyresvärden hade ett starkt intresse av att avsluta hyresförhållandet eftersom den planerade rivningen och ombyggnationen utgjorde ett led i att utveckla fastigheten enligt kommunens vision för området.

Livsmedelskedjan hade bedrivit dagligvaruhandel i lokalen under lång tid och butiken hade ett mycket bra läge. Att den föreslagna ersättningslokalen inte var godtagbar skulle beaktas vid intresseavvägningen. Ungefär samtidigt som hyresavtalet sades upp, hade kedjan öppnat en butik i Solna centrum. Livsmedelskedjan hade även en butik i Sundbyberg. De tre butikerna hade angränsande eller överlappande upptagningsområden. Enligt HD påverkade dessa omständigheter tydligt hyresvärdens möjligheter att anvisa en godtagbar ersättningslokal i närheten. Det var också klart att öppnandet av butiken i Solna centrum påverkade försäljningen i den aktuella lokalen, vilket minskade livsmedelskedjans intresse av att behålla den.

Vid en samlad bedömning fann HD att intresseavvägningen utföll till hyresvärdens fördel och att denna således inte hade någon skyldighet att betala ersättning till livsmedelskedjan.

Att tänka på

I det aktuella målet hade hyresvärden redan vid ingåendet av hyresavtalet planer på kontor och bostäder skulle byggas på fastigheten. Om hyresvärden hade intagit villkor om att hyresförhållandet skulle upplösas på grund av rivning och ombyggnation hade någon prövning kring ersättningslokalens lämplighet eller sakliga skäl inte behövt ske. Hyresvärden hade i sådant fall kunna luta sig mot villkoren i hyresavtalet. Vid utformningen av hyresavtalet är det således relevant att beakta eventuella framtida planer kring fastigheten.

”Deckarserien” – mål nr T 5449-23

Hur ska ett upphovsrättsavtal tolkas?

Bakgrund

Två författare, en kvinna och en man, hade ett samarbete kring en bokserie. När samarbetet avslutades under arbetet med den andra boken träffade författarna ett avtal om att kvinnan var ensam upphovsman till den andra boken och att den fulla upphovsrätten tillhörde henne. Kvinnan färdigställde boken och gav ut den med angivande av henne som författare. Mannen stämde kvinnan och bokförlaget för upphovsrättsintrång och menade att avtalet endast innebar att kvinnan hade rätt att använda konceptet till bokserien men inte de texter som han hade skrivit. Mannen begärde ersättning för skäligt nyttjande av hans texter och för kränkning av hans namngivningsrätt.

Rättsliga utgångspunkter

En upphovsman har dels ekonomiska rättigheter, dels ideella. De ekonomiska rättigheterna innebär en ensamrätt för upphovsmannen att framställa exemplar av verket och att göra det tillgängligt för allmänheten. De ideella rättigheterna innebär en rätt att bli namngiven då exemplar av verket framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten. En upphovsman kan helt eller delvis överlåta de ekonomiska rättigheterna till verket. De ideella rättigheterna kan däremot inte överlåtas men på vissa sätt efterges.

Enligt allmänna avtalsrättsliga principer ska domstolen vid en tvist om tolkning av avtal i första hand försöka klarlägga parternas gemensamma avsikt med avtalet. Om den gemensamma avsikten inte går att fastställa ska tolkningen i stället ske utifrån objektiva grunder, med utgångspunkt i avtalets ordalydelse. När avtalets ordalydelse inte ger vägledning i tolkningen av avtalet får ledning i stället sökas i andra faktorer, så som avtalets systematik, bakgrunden till avtalet, avtalsföremålets natur och i vissa fall parternas ställning. I många fall är det även naturligt att utgå från att ett avtal ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen. Vilken eller vilka tolkningsfaktorer som blir utslagsgivande avgörs efter en helhetsbedömning i det enskilda fallet.

Det har längre diskuterats om särskilda principer ska gälla vid tolkning av upphovsrättsliga avtal. Gemensamt för dessa principer är att otydliga avtal ska tolkas till upphovsmannens förmån och att inga andra rättigheter ska anses ha övergått till förvärvaren än vad som uttryckligen framgår av avtalet. Tanken bakom detta synsätt är att upphovsmän anses ha en särskilt skyddsvärd position och ofta utgör den svagare avtalsparten.

HD:s bedömning

HD konstaterade att det inte fanns skäl att tillämpa några speciella principer vid tolkning av upphovsrättsliga avtal utan att avtalstolkning skulle ske enligt allmänna principer. Upphovsrättens syften och särdrag kan dock innebära att det finns behov av att ta särskild upphovsrättslig hänsyn. Sådan hänsyn bör samverka med vad som gäller för avtalstolkning i allmänhet. Det innebär att sådan särskild hänsyn får vägas in som preciserande och kompletterande omständigheter vid bedömning av och avvägningen mellan olika tolkningsfaktorer som är hänförliga till avtalet.

HD bedömde att det inte gick att fastställa någon gemensam avsikt hos författarna vid ingåendet av avtalet. Inte heller avtalets ordalydelse gav något svar på vad som avtalats mellan parterna. Enligt HD var det klart att syftet med avtalet var att möjliggöra för kvinnan att skriva klart boken. Om avtalet skulle tolkas som mannen gjorde gällande, att han skulle behålla rättigheterna till sina texter, skulle kvinnan behöva börja om från början. Ett avtal med sådan innebörd utgjorde inte någon rimlig reglering av parternas intressen. Eftersom det var fråga om två upphovsmän ansåg HD att mannen inte var mer skyddsvärd än kvinnan. Det fanns inte några andra omständigheter som gjorde att det skulle tas någon annan särskild upphovsrättslig hänsyn vid tolkningen av avtalet.

HD fann att mannen hade överlåtit sina ekonomiska rättigheter till boken och att något intrång i dessa rättigheter därför inte hade skett. Gällande den ideella rätten föreskrev avtalet att det tydligt skulle framgå av eget uppslag i boken att huvudpersonerna var skapade av både mannen och kvinnan. Även om angivandet av mannens namn inte hade skett exakt enligt avtalet ansåg HD att avvikelserna var så obetydliga att det inte kunde innebära något intrång i namngivningsrätten. Mannen saknade därför rätt till ersättning.

Att tänka på

Avgörandet bekräftar betydelsen av att skriva tydliga avtal inom upphovsrätten för att parterna ska vara väl införstådda med vilka rättigheter som överlåts eller efterges. Det bör i avtalet noga specificeras vilka rättigheter som överlåts eller efterges samt i vilken utsträckning som det sker. Även om särskild hänsyn kan tas till upphovsrättens särdrag vid tolkning av avtalet, har den förmån för upphovsmannen vid avtalstolkning som tidigare diskuterats till viss del försvunnit genom HD:s dom.

Avgöranden vi väntar på

Mål nr T 8948-23

Enligt ett samarbetsavtal fortsatte två personer att arbeta som konsulter för ett bolag där de tidigare varit anställda. I avtalet fanns en klausul som syftade till att hindra dem från att bedriva konkurrerande verksamhet. Vid brott mot klausulen kunde vite utgå. Prövningstillstånd har meddelats i fråga om konkurrensklausulens och vitets skälighet.

Mål nr T 8723-23

En styrelse har bedömts vara skyldig att upprätta en kontrollbalansräkning. Underinstanserna har funnit att en styrelsesuppleant haft en sådan position i bolaget att han ska hållas personligt betalningsansvarig för bolagets förpliktelser. Högsta domstolen har – baserat på hovrättens bedömning av de faktiska omständigheterna kring styrelsesuppleantens roll i bolaget och styrelsens skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning – meddelat prövningstillstånd i fråga om styrelsesuppleanten kan hållas personligt betalningsansvarig för bolagets förpliktelser.

Mål nr T 6154-24

I målet uppkommer frågor om överskridande av styrelsens kompetens och, om skadeståndsskyldighet bedöms föreligga, hur skadan kan beräknas.

Mål nr T 2302-24

Parterna har ingått ett entreprenadavtal avseende byggnation av ett småhus. Enligt avtalet skulle konsumenten betala i förskott enligt en bestämd betalningsplan och dessutom utfärda en bankgaranti som säkerhet för hela kontraktssumman. Konsumenten har gjort delbetalningar enligt planen men har inte utfärdat någon bankgaranti. Målet gäller bl.a. om näringsidkaren haft rätt att häva avtalet.