Byggandets Kontraktskommittés (BKK) förslag till nya standardavtal, AB 25 och ABPU 25, har varit ute på remiss. Enligt uppgift har BKK fått in fler än 4 000 kommentarer från 200 remisslämnare. Arbete med att gå igenom remissvaren pågår och BKK har ännu inte publicerat en tidplan för lanseringen av de slutliga versionerna. Det tidigare beskedet om att nya standardavtal skulle lanseras under sommaren 2025 tycks dock optimistiskt med hänsyn till omfattningen av remissvaren som inkommit.

Under våren har många remissyttranden, artiklar och texter med synpunkter och analyser av BKK:s remissutgåvor publicerats och många kloka synpunkter har framkommit.

Undertecknade från Moll Wendén Advokatbyrå deltog i remissförfarandet i samarbete med Veidekke Entreprenad, ett av Sveriges största bygg- och anläggningsföretag. Vår ambition var att våra synpunkter på BKK:s avtalsförslag skulle grunda sig på såväl juridiska som praktiska och affärsmässiga överväganden. Nedan följer en sammanfattning av några av de synpunkter som vi tillsammans med Veidekke hade på förslagen i BKK:s remissutgåvor.

Anbudsskedet

Bundenhet under anbudstiden

Enligt AB 25 kap. 1 § 13 andra stycket är utgångspunkten att ”den som tagit emot en handling med förslag och idéer, som ställs till förfogande av den som infordrar eller lämnar anbud, får endast använda sådan handling i förhållandet mellan anbudsgivaren och anbudsinfordraren”.

Bestämmelsen syftar till att skydda anbudsgivare genom att förhindra att anbudsinfordraren, beställaren, använder mottagna handlingar för annat än den aktuella upphandlingen. I dess nuvarande utformning riskerar bestämmelsen emellertid att bli svår att tillämpa i praktiken.

Standardavtalen är som utgångspunkt inte tillämpliga i anbudsskedet, då det i normalfallet inte finns något avtal mellan anbudsinfordrare och anbudsgivare som medför att parterna är bundna av standardavtalet. Vi uppfattar emellertid att BKK:s avsikt är att ovan bestämmelse ska vara tillämplig i anbudsskedet förutsatt att förfrågan hänvisar till AB 25. Om detta är avsikten bör det klargöras att så är fallet.

BKK bör vidare klargöra om fler bestämmelser i AB 25 avses bli tillämpliga på motsvarande sätt i anbudsskedet.

Tidpunkt för bedömning av om avvikande förhållande föreligger

AB 25 kap. 2 behandlar på flera ställen förhållanden under anbudsskedet. Som exempel kan kap. 2 § 6, som anger ett antal antaganden som ska gälla vid anbudslämning, nämnas. En särskild fråga som uppkommer är dock vilken betydelse ny information som framkommer efter anbudstiden, men före kontraktstecknandet, ska ha.

I AB 25 kap 5 § 15 har nu förtydligats att den relevanta tidpunkten för bedömning av om kostnadsändringar varit förutsebara är tidpunkten för anbudslämnandet. Vår uppfattning är att det i AB 25 kap. 5 § 4 på motsvarande sätt bör klargöras att samtliga avvikande förhållanden ska bedömas utifrån tidpunkten för anbudets lämnande, och inte kontraktstecknandet. Frågan är inte minst av stor vikt och praktisk betydelse vid offentliga upphandlingar där anbudsgivare saknar möjlighet att reservera sig eller justera anbudet baserat på senare inträffande omständigheter, även om omständigheterna uppkommer i tiden mellan anbud och kontraktstecknande.

Ersättningsfrågor

Mängdförteckning – kompletthetskravet kontra kompletteringsregeln

Förhållandet mellan AB 04 och Mät- och ersättningsregler (MER), och då framförallt förhållandet mellan den s.k. kompletteringsregeln i AB 04 och det s.k. kompletthetskravet i MER, har i många fall gett upphov till svåra tolkningsfrågor.

Enligt AB 04 är utgångspunkten att kontraktshandlingarna kompletterar varandra och att även det arbete som redovisas i en annan handling än mängdförteckningen utgör kontraktsarbete. Utgångspunkten enligt MER är den motsatta, d.v.s. mängdförteckningen förutsätts vara komplett och utelämnad uppgift om mängd innebär att ersättningen för uppkommen mängd regleras från noll.

Vi ser positivt på att BKK nu har gjort en ansats att tydliggöra förhållandet mellan kompletteringsregeln och kompletthetskravet genom följande skrivning AB 25 kap. 2 § 2 fjärde stycket:

”Har uppgift om mängd utelämnats i mängdförteckning ska mängden anses vara noll om inte omständigheterna uppenbarligen motiverar annat”.

Undantaget för situationer då ”omständigheterna uppenbarligen motiverar annat” riskerar dock att medföra fortsatta tolknings- och tillämpningssvårigheter, särskilt mot bakgrund av att MER inte innehåller motsvarande text.

Vår uppfattning är att det nya standardavtalets regler för hur en mängdförteckning ska läsas bör vara entydiga, utan utrymme för tolkning, och i linje med principerna i MER. I linje härmed bör undantaget för när ”omständigheterna uppenbarligen motiverar annat” utgå.

Sammantaget föreslår vi att AB 25 kap. 2 § 2 förtydligas enligt följande:

”Om inte annat anges i särskilda mät- och ersättningsregler ska i kontraktshandlingarna förekommande mängdförteckning vara komplett avseende det arbete förteckningen avser. Entreprenörens åtagande omfattar därmed inte arbete för vilket uppgift om mängd har utelämnats i mängdförteckningen oaktat om arbetet redovisats i annan kontraktshandling.”

I detta sammanhang noterar vi att APBU 25 kap. 2 § 2 är formulerad på ett annat sätt än AB 25 beträffande hur mängdförteckningen ska läsas. Det synes inte finnas något skäl att utforma ABPU 25 på något annat sätt än AB 25 i detta avseende, utan regleringen bör vara densamma oavsett om parterna använder AB 25 eller ABPU 25, vilket vi framfört till BKK i vårt remissyttrande.

Väsentlig rubbning

I AB 25 utgår begreppet och den särskilda ersättningsgrunden väsentlig rubbning (jmf. AB 04 kap. 6 § 5). Enligt AB 25 kap. 5 § 10 har entreprenören rätt till ersättning för ändringar av entreprenaden och avvikande förhållanden och samtliga följder därav. Det görs således inte längre någon principiell skillnad mellan själva ändringen och dess påverkan på entreprenaden i övrigt. Vidare har i AB 25 kap. 5 § 10 tydliggjorts att ersättning utgår även om kostnader endast kan härledas till den samlade effekten av ändringar av entreprenaden och avvikande förhållanden.

Vi välkomnar ändringen som innebär att den svårtillämpliga och i de flesta fall omotiverade gränsdragningen mellan ändringen av entreprenaden som sådan och dess påverkan på entreprenaden i övrigt försvinner. Detta är också något som förespråkats och utförligt motiverats i den juridiska litteraturen sedan tidigare, se särskilt Utterström, M., & Ingvarson, A. (2016). Väsentlig rubbning enligt AB 04. Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet, 2016/17 (Nr 1), s. 94. Vi instämmer dock i artikelförfattarnas önskemål en specifik bevislättnadsregel för situationer då det föreligger svårigheter med att följa upp och dokumentera kostnader och orsakssamband vid utförandet av en entreprenad som varit föremål för omfattande ändringar. BKK bör överväga att även införa en sådan bevislättnadsregel i AB 25.

Ersättning för oförutsebar kostnadsändring

De omfattande kostnadsökningarna för bland annat byggmaterial i spåren av coronapandemin och Ryssland fullskaliga invasion av Ukraina har medfört att prisändringsbestämmelsen i AB 04 kap. 6 § 3 åberopats flitigt av entreprenörer under de senaste fem åren. Bestämmelsen har dock visat sig vara svårtolkad i flera avseenden, inte minst har förutsättningen att kostnadsändringen ”väsentligt påverkar hela kostnaden för entreprenaden” gett upphov till omfattande diskussioner. Bestämmelsens otydlighet har bland annat noterats av Konkurrensverket och resulterat i att exempelvis Byggherrarna, Byggföretagen och Trafikverket publicerat vägledande texter. Det kan dock framhållas att dessa vägledande texter inte är framtagna av objektiva parter och att slutsatserna skiljer sig väsentligt beroende på avsändaren.

I AB 25 återfinns motsvarande bestämmelse i kap. 5 § 15. Jämfört med AB 04 har BKK tydliggjort förutsättningarna för reglering av kostnadsändring i flera avseenden, vilket vi välkomnar. En kvarstående oklarhet som oundvikligen riskerar att medföra fortsatta tolknings- och tillämpningsproblem är dock att väsentlighetsnivån inte har preciserats i bestämmelsen. I syfte att öka förutsebarheten i standardavtalets tillämpning och minimera antalet potentiella tvistefrågor, vore det önskvärt med en tydligare reglering, förslagsvis genom att väsentlighetsnivån uttryckligen anges som en procentandel av kontraktssumman i AB 25.

Tvistelösning

Tvistelösningsbestämmelserna återfinns i AB 25 kap. 11. Bestämmelserna om tvistelösning har genomgått relativt omfattande förändringar jämfört med tidigare standardavtal.

En generell observation är att de nya bestämmelserna innebär att BKK i högre grad än tidigare involveras i tvistelösningsfrågor avseende standardavtalen. Bland annat kan BKK, enligt AB 25 kap. 11 § 4, inom ramen för ett förenklat tvistelösningsförfarande utse skiljeperson på parts begäran. Dessutom har BKK tagit fram särskilda regler för förenklad tvistelösning, BKK:s Regler för förenklad tvistelösning, till vilka AB 25 hänvisar.

Vi ifrågasätter om detta inte ligger utanför, och möjligen strider mot, BKK:s syfte enligt stadgarna. BKK:s uppgift är bland annat att värna om efterlevnad av de överenskommelser som gjorts inom föreningen. Tvistelösning mellan parter som använder sig av ett standardavtal bör ske utan involvering av författarna av standardavtalet och med utgångspunkt i en objektiv och utomstående tolkning därav. Vi ställer oss således negativa till att BKK involveras i tvistelösningen och tar fram egna regler för detta.

SCC Skiljedomsinstitut (SCC) föreslår i sitt remissvar till BKK att BKK bör överväga att införa SCC Express, dvs. SCC:s tvistelösningstjänst med korta handläggningstider för parter med pågående avtalsrelationer, kombinerat med SCC:s skiljedomsregler för att säkerställa en fullständig process och verkställbara beslut. Se SCC:s remissvar här [chrome-extension://efaidnbmnnnibpcajpcglclefindmkaj/https://sccarbitrationinstitute.se/wp-content/uploads/2025/03/SCC-remissvar-till-BKK-avseende-tvistlosning-i-AB-25.pdf]

Ett intressant alternativ är att BKK och SCC låter sig inspireras av den danska modellen, där Voldgiftsnævnet inrättat en särskild avdelning för hantering av entreprenadtvister. En specialiserad avdelning inom SCC hade förhoppningsvis uppnått det BKK syftar till när BKK reviderat tvistelösningskapitlet i AB 25, men med de fördelar som följer av tillämpningen av väletablerade och beprövade tvistelösningsregler.

Avslutningsvis

BKK:s förslag till nya standardavtal innehåller välkomna förtydliganden och välbehövliga anpassningar baserade på utvecklingen inom såväl juridiken som den praktiska verkligheten som skett sedan AB 04 och ABT 06 publicerades.

Vår förhoppning är att BKK tar till sig av alla välformulerade synpunkter som inkommit under våren och att uppdateringen av avtalet medför att branschen framöver ser ett minskat behov av att föreskriva avsteg från standardavtalen.