Avgöranden från Högsta domstolen spelar en central roll i tillämpningen av svensk rätt. För att ett överklagande ska tas upp till prövning av Högsta domstolen krävs att prövningstillstånd beviljas. Detta tillstånd indikerar vanligtvis den specifika frågeställning som kommer att adresseras i domstolens kommande avgörande.

Moll Wendén presenterar här några av de mest framträdande avgörandena från Högsta domstolen under det första halvåret 2024. Dessutom kommer vi att belysa några av de frågor som för närvarande väntar på att bli besvarade av domstolen.

”Möbelvaruhuset i Boden” – mål nr T 4849-22

När är en skada plötslig och oförutsedd?

I detta fall ledde ett takras till omfattande skador på ett möbelvaruhus, inklusive totalförstörelse av butiksutrymmet och förlust av egendom inuti byggnaden. Fastighetsägaren ansökte om ersättning från sitt försäkringsbolag, vilket avslog anspråket med motiveringen att skadorna inte täcktes av försäkringsavtalet. Detta ledde till att fastighetsägaren stämde försäkringsbolaget.

Högsta domstolen granskade omständigheterna kring skadan i ljuset av fastighetsägarens allriskförsäkring, särskilt med fokus på om skadorna kunde anses vara plötsliga och oförutsedda enligt försäkringsvillkoren. Domstolen fastslog att skadorna uppstod nästan omedelbart efter takras och ansåg därför att de var plötsliga. Vidare konstaterades att de faktorer som ledde till takraset, inklusive en bristfällig takkonstruktion, inte rimligen kunde ha förutsetts av fastighetsägaren, vilket gjorde skadan oförutsebar. Följaktligen bedömde Högsta domstolen att skadan täcktes av allriskförsäkringen. Du kan läsa avgörandet ”Möbelvaruhuset i Boden” – mål nr T 4849-22 här.  

Rättsfallet ger även viktig vägledning om bevisbördan i försäkringstvister, det vill säga vem som måste bevisa vissa omständigheter, samt hur man ska närma sig bedömningen av skadeorsak när flera faktorer bidragit till skadan. Dessa aspekter är centrala i försäkringstvister, där det inte är ovanligt att försäkringstagare och försäkringsbolag har divergerande synpunkter.

”Förseningsavgiften” – mål nr T 3408-23

Ska villkor om förseningsavgifter i kreditavtal förbjudas?

Konsumentombudsmannen (”KO”) väckte talan mot ett kreditföretag och begärde att kreditföretaget skulle förbjudas att ha villkor i kreditavtal som innebar att en konsument vid dröjsmål med betalning var skyldig att betala förseningsavgifter. KO menade att förseningsavgifterna stred mot bestämmelser i lagen om ersättning för inkassokostnader m.m. (”inkassokostnadslagen”) och därmed var oskäliga. 

Högsta domstolen kom fram till att förseningsavgifterna inte faller under inkassokostnadslagens tillämpningsområde. Följaktligen ansågs avtalsvillkoren om förseningsavgifter inte strida mot några bestämmelser i nämnda lag, vilket innebar att det inte fanns grund för att förbjuda dessa villkor. KO hade även framfört andra invändningar mot förseningsavgifterna. Eftersom dessa invändningar inte hade prövats av de lägre instanserna beslutade Högsta domstolen att återförvisa målet till Patent- och marknadsöverdomstolen för vidare bedömning.

Du kan läsa avgörandet ”Förseningsavgiften” – mål nr T 3408-23 här.

Det är värt att notera att det pågår lagstiftningsarbete för att förstärka konsumentskyddet mot riskfylld kreditgivning och överskuldsättning. I detta arbete har det framkommit att frågan om förseningsavgifter behöver utredas ytterligare i ljuset av Högsta domstolens avgörande.

Du kan läsa om lagstiftningsarbetet och hitta utredningen ”Ett förstärkt konsumentskydd mot riskfylld kreditgivning och överskuldsättning” här.

”Frölunda Café” – mål nr T 3654-22

Vilken värderingstidpunkt ska användas för att bestämma hur stor ersättning som ska återgå till ett konkursbo?

I det aktuella fallet hade två bolag, A och B, ingått ett förlikningsavtal där en omfattande skuld från A till B reglerades genom att B övertog A:s verksamhet. Efter att A gått i konkurs, stämde konkursboet B med krav på återvinning av den övertagna egendomen enligt förlikningsavtalet. Under processen i tingsrätten avvecklade B den övertagna verksamheten och gick sedan även det i konkurs.

Högsta domstolen baserade sin bedömning på hovrättens slutsats att förlikningsavtalet innebar en överföring av betalning som borde återgå, och att B skulle ersätta värdet av den egendom som A hade överlämnat. Den centrala frågan för Högsta domstolen var dock om ersättningen skulle fastställas baserat på egendomens värde vid tidpunkten för förlikningsavtalets ingående eller vid tidpunkten för Högsta domstolens dom. Det var enighet mellan parterna om att egendomen var värdelös vid tidpunkten för Högsta domstolens prövning.

Högsta domstolen framhöll att huvudregeln är att ersättningen ska bestämmas utifrån värdet vid domstidpunkten, men att det kan finnas anledningar att välja en annan värderingstidpunkt. Detta kan exempelvis vara fallet om den ersättningsskyldige har vidtagit åtgärder som motiverar en annan värderingstidpunkt, eller om egendomen har gått förlorad.

Högsta domstolen fann att inga sådana omständigheter förelåg vid tidpunkten för förlikningen och att det inte heller fanns andra skäl att avvika från huvudregeln. Därför fastslogs att ersättningen skulle bestämmas vid domstidpunkten. Eftersom parterna var överens om att egendomen då var värdelös, skulle ingen ersättning utgå.

Du kan läsa avgörandet ”Frölunda Café – mål nr T 3654-22” här.

Högsta domstolens beslut understryker att det i huvudsak är konkursboet som bär risken för eventuell värdeminskning av egendom, men också har möjlighet att dra nytta av eventuell värdeökning. Beslutet betonar även vikten av att vara försiktig när man ingår avtal med företag som riskerar att hamna i ekonomiskt obestånd.

Avgöranden vi väntar på  

Rådgivares skadeståndsansvar: Mål nr T 3523-23

Högsta domstolen har beviljat prövningstillstånd för ett skadeståndsmål. I detta mål står frågan om huruvida en rådgivares eventuellt vårdslösa agerande ska bedömas i ljuset av uppdragsgivarens medvetenhet om de risker denne tagit.

Befriande betalning och återvinning i konkurs: Mål nr T 5438-23

I målet behandlas flera komplexa frågeställningar, inklusive om ett tidigare skuldförhållande har förnyats genom s.k. novation, om en betalning har genomförts med befriande effekt för gäldenären, samt vilken inverkan återvinning i konkurs har på tredje part.

Undersökningsplikt och reklamation: Mål nr T 5269-23

Målet gäller fel i köpt vara (virke) och i målet aktualiseras frågorna om när köparen skulle ha undersökt virket och om köparen reklamerat felen inom skälig tid.

Befogenhetsfrågor: Mål nr Ö 7177-23

En talan har väckts mot staten avseende åtgärder för att nå klimatmål (det s.k. Auroramålet). Under rättegången i tingsrätten har det uppstått en frågeställning om huruvida domstolen har befogenhet att pröva målet. För att få klarhet i denna fråga har tingsrätten valt att skicka den vidare till Högsta domstolen genom en så kallad hissprövning, där Högsta domstolen förväntas ge ett avgörande.