>

Relaterade personer

Thomas Ogard

Relaterade verksamhetsområden

Anställning och bemanning

1 maj 2020 · Artikel

”I den bästa av alla världar är facket en sparringpartner”

Samarbete och dialog är två nyckelord för arbetsgivare som vill bidra till att skapa ett hållbart arbetsliv. Här berättar Thomas Ogard, advokat och partner på Moll Wendén, om vad vi i Sverige kan vara stolta över – och vilka utmaningar som ligger framför dagens arbetsgivare.

Egentligen var planen att bli konstvetare eller arkitekt. Thomas Ogard, partner och advokat, hann läsa ett års konstvetenskap men lockades över till juridiken av en vän som läste juridik. Thomas fick möjlighet att följa med som gäst på en föreläsning i konstitutionell rätt.

– Jag tyckte det var så oerhört spännande och tänkte: ”Det här ska jag läsa”!

Fackförbundet – en nyttig sparringpartner

Med ett ben i arbetsrätt och ett i tvistelösning, är den röda tråden att en arbetstagare alltid är inblandad i de fall Thomas arbetar med. Thomas själv företräder arbetsgivarna, men framhåller samtidigt fackets roll som sparringpartner.

– Ofta så är det ju så att arbetstagaren är med i ett fackförbund och i de allra flesta fallen är det den bästa representationen som man kan ha. Arbetsrätten är uppbyggd kring den dialektiken: att det finns en arbetstagarorganisation som har vissa rättigheter.

Fackförbunden har en stark ställning i Sverige, åtminstone om man jämför med anglosaxiska kulturer som exempelvis USA och Storbritannien. Den svenska modellen, som inte är så svensk som vi gärna vill tro, kan vara en bidragande faktor. Någonting annat som Thomas tycker är värt att värna om och vara stolta över är traditionen med lokal samverkan.

– Som arbetsgivare kan man tycka att ”Varför ska jag behöva kompromissa?”, men i förlängningen leder den goda relationen med arbetstagarna till att kvaliteten på arbetsmarknaden förbättras. Människor blir friskare, gladare och jobbar längre. Det gör att det finns en social hållbarhet i arbetsmarknaden som annars är svår att uppnå.

Som arbetsgivare kan en god kontakt med facket därför vara del av ett pragmatiskt förhållningssätt.

– Jag brukar säga till många klienter att i den bästa av alla världar är facket en sparringpartner – inte en motståndare. Ibland är man på helt olika sidor, och så ska det ju vara också. Men i det där vardagliga, att se det som en sparringpartner eller någon som kan ge en second opinion. Någon som har ett annat, värdefullt perspektiv. Tyvärr blir det inte alltid så, och där har också fackförbunden något att fundera på.

Generationsskifte på arbetsmarknaden leder till nya utmaningar

Utöver att nya yrkesroller förändrar förväntningar och utmaningar kopplade till arbetslivet sker också ett generationsskifte på arbetsmarknaden.

Yngre generationer har ibland andra krav på arbetsgivare vad gäller flexibilitet och mjuka värden än vad som tidigare har varit vanligt. Förvärvsarbetet har fått en förändrad roll, och är snarare en del av en livsstil och ett självförverkligande som inte var lika självklart tidigare.

– Jag tror att de som kommer nu har en betydligt sundare inställning till vad arbetet ska ge. Arbetet är inte bara någonting som ska föra in pengar i ens system, utan det handlar istället om andra saker, som: Kan jag kombinera familj med arbete? Har jag utvecklande arbetsuppgifter? Hur är mina kollegor?

Samtidigt kan synen på arbetet som en del av en livsstil leda till nya utmaningar. En handlar om vem som har rätt till resultatet av arbetet man utför.

– I de kreativa yrkena där man skapar väldigt mycket, kod eller design till exempel, där kan det vara svårt om man slutar att säga ”jag äger ingenting av det, allting som jag har skapat måste jag lämna ifrån mig”. Där har jag sett stora problem just med unga medarbetare som är fantastiskt begåvade och som rör sig snabbt genom arbetslivet, men som trampar snett.

Även skiljelinjen mellan arbetsliv och privatliv blir svårare att definiera i livsstilssynen på arbete. När arbetstagare förväntas stanna i arbetslivet längre ställs högre krav på arbetsmiljön och -kulturen.

– Om du har en arbetsplatskultur där alla stannar kvar till klockan tio på kvällen, och beställer mat till exempel. Är det socialt möjligt att vara personen som säger att ”jag ska hämta mina barn på dagis, jag behöver gå klockan halv fem”? I förlängningen är det ju intressant ur ett diskrimineringsperspektiv.

Normkritik hjälper till att utveckla både kultur och arbetsmiljö

Hur kan man som arbetsgivare hänga med i förändringarna och samtidigt lyckas uppfylla nya krav på arbetsmiljö och möjlighet till utveckling? Thomas nämner normkritik som ett sätt att arbeta med både kulturen och arbetsmiljön.

–Mitt råd till arbetsgivare skulle vara att vara ännu mer normkritiska, och framförallt att vara kritiska till de här ”positiva” normerna. Även en arbetsgivare där folk älskar sitt arbete och springer till jobbet på morgonen. Vad innebär det för någonting? Är det bara positivt? Är det kanske så att man exkluderar någon annan? I grund och botten är normkritik en fantastisk metod för att komma framåt!