Att använda en bild, en musikslinga eller en text utan rätt licens kan bli dyrt – ändå är det ofta svårt att ens ta reda på vem man ska fråga. Rättighetsinformation är spridd i hundratals databaser runtom i Europa som sällan kommunicerar med varandra. Det vill EU nu ändra på. I maj publicerade EU:s immaterialrättsmyndighet EUIPO en omfattande utredning som pekar ut vägen mot en gemensam europeisk söktjänst för upphovsrätt.
Problemet: ingen vet vem som äger vad
I dag finns det ingen samlad plats i EU där man kan söka upp vem som äger rättigheterna till ett verk, vare sig det handlar om en bok, en film, ett fotografi eller en musikkomposition.
Information om upphovsmän och rättighetsinnehavare är utspridd i nationella, sektorsspecifika, offentliga och privata databaser som ofta bygger på olika och inkompatibla tekniska standarder. Dessutom ”pratar” dessa databaser sällan med varandra.
Detta skapar problem för alla. Företag som vill använda andras material måste lägga ned betydande resurser på att ta reda på om de får det – och vem de ska be om tillstånd. Plattformar och teknikbolag har svårt att veta vilka verk som är skyddade och vilka som är fria att använda. Kreatörer vet inte alltid hur de ska skydda sina verk eller göra sin rätt till ersättning gällande.
Fragmenteringen skapar rättslig osäkerhet, ineffektivitet i licensiering och ersättningshantering samt ökade transaktionskostnader för kreatörer, användare, mellanhänder och offentliga institutioner.
Det är inte heller ett problem som EU-lagstiftaren har förbisett. I EU har man redan stiftat lagar som i praktiken förutsätter att det går att ta reda på vem som äger rättigheterna till ett verk, bland annat genom upphovsrättsdirektivet. Problemet är att det system som lagarna förutsätter inte finns. Reglerna är på plats, men infrastrukturen som krävs för att de ska fungera i praktiken saknas.
AI gör problemet ännu mer brådskande
Med artificiell intelligens, och framför allt generativ AI, ökar behovet av tillförlitlig information om upphovsrätt kraftigt. AI-system tränas på enorma mängder text, bilder och ljud, men vem äger det materialet? Har upphovsmännen gett sitt tillstånd? Har de rätt till ersättning?
En konkret och redan aktuell fråga är AI-bolagens rätt att använda upphovsrättsskyddat material för att träna sina AI-system. Enligt EU-reglerna har rättighetsinnehavare rätt att säga nej till sådan användning – men för att ett sådant nej ska få effekt måste AI-bolagen faktiskt kunna se det och förstå det. Eftersom det i dag saknas ett gemensamt och sammankopplat system för upphovsrättsinformation i Europa är det i praktiken mycket svårt för rättighetsinnehavare att kommunicera sin reservation, och lika svårt för AI-bolagen att kontrollera den.
Utan fungerande system för att spåra vem som äger vad är det nästan omöjligt att svara på dessa frågor, vare sig man är ett bolag som vill använda material lagligt eller en rättighetsinnehavare som vill skydda sina verk.
EU:s svar – en gemensam söktjänst
EUIPO:s utredning bygger på intervjuer med 31 organisationer såsom offentliga myndigheter, kollektiva förvaltningsorganisationer, kulturinstitutioner och privata aktörer från flera EU-länder och sektorer. Slutsatsen är tydlig: det behövs ett gemensamt europeiskt system.
Lösningen kallas CopyrightView – men det handlar inte om att bygga en ny centraliserad databas. I stället är tanken ett gemensamt söklager ovanpå de databaser som redan finns: uppgifterna stannar kvar hos sina ursprungliga ägare, men ska kunna nås via en enda tjänst.
I praktiken skulle det innebära att ett företag kan söka i en enda tjänst och få svar på frågor som:
• Vem äger rättigheterna till ett visst verk?
• Under vilka villkor får verket användas kommersiellt?
• Vem kontaktas för licensiering?
Utredningen identifierar två konkreta användningsfall som ska utredas vidare. Det första handlar om att hitta information: syftet är att besvara frågan ”Var hittar jag information om det här verket?” – vilket direkt adresserar situationen där information om ett verk kan finnas i flera databaser med olika mandat och åtkomstvillkor, och det är svårt att ens veta var man ska börja söka. Det andra handlar om att matcha och stämma av information mellan olika databaser för att minska dubbelregistreringar, fel och konflikter.
Utredningen bedömer att en sådan tjänst skulle minska den tid och de kostnader som krävs för att identifiera rättighetsinnehavare och klarlägga rättigheter samt underlätta licensiering av verk över landsgränserna.
Utmaningarna är inte dolda
Utredningen är öppen med att vägen dit inte är enkel. De organisationer som intervjuades pekade på flera hinder: begränsade budgetar, brist på personal, långa beslutsprocesser, föråldrade IT-system och juridiska hinder för datadelning.
Därtill kommer frågor om GDPR, konkurrensrätt och dataskydd när känslig affärsinformation om licensvillkor och repertoar ska delas mellan aktörer. Utredningen noterar dock att det finns en stark vilja bland berörda aktörer att delta i ett EU-gemensamt tillvägagångssätt, förutsatt att befintliga system respekteras, dubbelarbete undviks och ansvaret kvarstår hos de ursprungliga dataägarna.
Vad händer nu?
CopyrightView finns ännu inte men arbetet är igång. EUIPO inrättade i november 2025 ett Copyright Knowledge Centre (”ECKC”) som ska fungera som tekniskt forum och kunskapsplattform. Inom ramen för ECKC har en särskild expertgrupp för CopyrightView tillsatts som ska arbeta fram konkreta nästa steg: prioritering av användningsfall, dialog med databashållare om tekniska och juridiska förutsättningar för sammankoppling samt en separat genomförbarhetsstudie för tjänsten.
Om arbetet lyckas kan svaret på den enkla frågan – vem äger det här verket och hur kontaktar jag dem – en dag bli lika enkelt att få som en vanlig sökning på nätet.
Läs hela utredningen här.
