Den 8 november 2024 disputerade Gunnar Bramstång, biträdande jurist på Moll Wendén, i internationell privaträtt vid Juridiska fakulteten vid Lunds universitet. Opponent vid disputationen var Erik Sinander, docent vid Stockholms universitet.

Gunnars avhandling har titeln Ekonomiska sanktioner i svensk internationell privat- och processrätt – Särskilt om domstols behandling av sanktionslagstiftning i internationella kommersiella avtalstvister. I avhandlingen undersöker Gunnar olika situationer där ekonomiska sanktioner träffar ett internationellt kommersiellt avtalsförhållande och hur en domstol bör hantera sanktionerna vid en eventuell tvist mellan parterna i avtalsförhållandet. 

”Aktörer som bedriver kommersiell verksamhet på en internationell marknad riskerar numera att träffas av flera olika sanktionsregelverk.”

Stort grattis till doktorsexamen! Hur kommer det sig att du valde just det här ämnet? 

– Tack! Idag antar stater och andra aktörer, som EU, ekonomiska sanktioner i en historiskt hög utsträckning. Det syns inte minst sedan Rysslands invasion av Ukraina 2022. Aktörer som bedriver kommersiell verksamhet på en internationell marknad riskerar numera att träffas av flera olika sanktionsregelverk. Den internationella privat- och processrättens regler kan påverka vilket genomslag de här ekonomiska sanktionerna får i kommersiella förhållanden. Det är dock oklart exakt hur. Eftersom det är ett aktuellt ämne som det inte skrivits så mycket om, och som dessutom ger upphov till många intressanta internationellt privat- och processrättsliga problem, ville jag undersöka det närmare. 

Vad kommer du fram till i din avhandling? 

– Avhandlingen fokuserar särskilt på om förekomsten av tillämplig sanktionslagstiftning kan påverka domstolens behörighet att pröva en annars kommersiell tvist och under vilka förhållanden en domstol bör ge genomslag åt inhemska och utländska sanktioner. Några allmänna slutsatser är, något förenklat, att sanktionerna som regel inte påverkar domstolens behörighet att pröva en annars kommersiell tvist. Däremot kan de ge upphov till stor osäkerhet vid sakprövningen av tvisten. Enligt min mening bör domstolen, när den avgör vilket genomslag den ska ge åt sanktionerna, i första hand fokusera på parternas intressen i avtalsförhållandet snarare än intressena hos domstolslandet eller det land som har antagit de ekonomiska sanktionerna.

Vad bör företag som verkar på en internationell marknad vara medvetna om/tänka på när de utformar sina kommersiella avtal?

• I första hand bör man givetvis vara medveten om vilka sanktionsregelverk som träffar en viss transaktion. Det kan dock vara snårigt, eftersom en och samma transaktion kan träffas av sanktioner eller ”motsanktioner” antagna av flera olika aktörer.
• De avtalsrättsliga verkningarna följer inte nödvändigtvis av sanktionslagstiftningen utan regleras av avtalet som sådant eller av den lag som är tillämplig på avtalet. Det är därför viktigt att parterna tar hänsyn till sanktionerna i sitt avtal och avtalar om tillämplig lag i förväg.
• Därutöver är det viktigt att man avtalar om behörigt forum. Rör det sig exempelvis om sanktioner antagna av EU har medlemsstaternas domstolar en skyldighet att tillämpa dem inom deras tillämpningsområde. Skulle en tvist däremot prövas i det land som sanktionerna riktar sig mot, exempelvis Ryssland, är det osannolikt att den domstolen skulle ge dem fullt genomslag. Vilket lands domstolar som prövar en tvist är därför betydelsefullt.
• Hur domstolar kommer att behandla ekonomiska sanktioner som antagits av ett annat land än domstolslandet är svårt att förutse – exempelvis när amerikanska sanktioner mot Iran aktualiseras i europeiska domstolar. Företag bör sträva efter att i möjligaste mån undvika sådana situationer genom att planera sina transaktioner noggrant och avtala om tillämplig lag och behörig domstol.

Avhandlingen finns tillgänglig via Lunds universitets forskningsportal (länk)