Det förvärrade säkerhetsläget i omvärlden kan medföra utmaningar för upphandlande myndigheter och enheter. Sedan ett par år tillbaka måste, vid offentlig upphandling, hänsyn tas till bestämmelserna i säkerhetsskyddslagen, särskilt om vissa omständigheter föreligger. I april 2022 beslutades det dessutom om ytterligare EU-sanktioner mot Ryssland.

För att omfattas av säkerhetsskyddslagen är det tillräckligt att en aktör, t.ex. en kommun eller region, till någon delbedriver verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet. Det kan t.ex. handla om samhällsviktiga verksamheter inom sektorer som energiförsörjning, livsmedelsförsörjning, infrastruktur samt hälso- och sjukvård. Omfattas en upphandlande myndighet av säkerhetsskyddslagen måste både denna lag och upphandlingslagarna beaktas i upphandlingen (s.k. säkerhetsskyddad upphandling). 

Ett säkerhetsskyddsavtal ska i vissa fall ingås med en leverantör. Ett sådant avtal ska innehålla de krav på leverantören som behövs för att kraven på säkerhetsskydd ska kunna tillgodoses. Innan upprättande av upphandlingsdokument är det därför viktigt att genomföra en erforderlig säkerhetsskyddsanalys för att kunna bedöma vilka krav på säkerhetsskydd som är behövliga och därtill proportionerliga i upphandlingen.

Förbud att tilldela och fullgöra kontrakt med vissa aktörer

Genom EU:s femte sanktionspaket är det numera som huvudregel förbjudet, vid upphandlingar över tröskelvärdena, att fr.o.m. den 9 april 2022 tilldela kontrakt och att fr.o.m. den 11 oktober 2022 fullgöra kontrakt med:

1. Ryska medborgare eller fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är etablerade i Ryssland.
2. Juridiska personer som till mer än 50 procent direkt eller indirekt ägs av en enhet som avses i punkt 1. Alla led i ägar- eller koncernstrukturen ska beaktas.
3. Fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som agerar för, eller på uppdrag av, en enhet som avses i punkt 1-2. Omfattar ombud, agentur eller uppdragstagare, men också bulvanförhållanden och andra upplägg i syfte att försöka kringgå sanktionerna.

Förbuden gäller även underleverantörer vars kapacitet utnyttjas i upphandlingen om de står för mer än 10 procent av kontraktets värde. Att en leverantör som omfattas av punkt 1-3 inte får tilldelas kontrakt innebär att dess anbud ska förkastas (efter att leverantören har getts möjlighet att yttra sig). Att ett kontrakt inte får fullgöras med en leverantör som omfattas av punkt 1-3 innebär att den upphandlande myndigheten inte längre får fullgöra några av sina avtalsförpliktelser, t.ex. utbetalningar. 

Enligt Upphandlingsmyndigheten omfattas avrop från ramavtal i de flesta fall av sanktionerna, medan ingående av själva ramavtalet däremot som huvudregel inte omfattas av förbudet mot tilldelning av kontrakt. Den som bryter mot sanktionerna kan dömas till böter eller fängelse enligt lagen om vissa internationella sanktioner.

Frågor som upphandlande myndigheter och enheter behöver överväga inför upphandlingar:

• Är det fråga om en upphandling som kräver en säkerhetsskyddsanalys?
• Finns det några leverantörer/underleverantörer i pågående upphandlingar eller kontrakt som redan har ingåtts som omfattas av punkt 1-3? Är det möjligt att byta underleverantör? Är det möjligt att häva kontraktet?
• Hur ska framtida upphandlingsdokument formuleras med anledning av sanktionerna?
• Ska sanktionerna utsträckas till att gälla som uteslutningsgrund även vid upphandlingar under tröskelvärdena?                

Har du frågor om vad som gäller vid säkerhetsskyddade upphandlingar eller vad de nya sanktionerna innebär? Kontakta gärna oss på Moll Wendén Advokatbyrå så hjälper vi er!