EU-kommissionens förslag till upphandlingsförordning, COM(2026) 590, föreslås ersätta 2014 års upphandlingsdirektiv med en enda, direkt tillämplig förordning. I det här nyhetsbrevet tittar vi på två områden där förslaget ritar om kartan: säkerhet och beredskap.
I förslaget till förordning, som publicerades den 9 september 2026, anges uttryckligen att upphandling ska vägledas av EU:s strategiska mål – miljö och klimat, social rättvisa och säkerhet, resiliens och strategiskt oberoende. Offentlig upphandling blir därmed ett tydligare verktyg för att uppnå samhällsviktiga mål.
Moll Wendéns specialister inom upphandlingsjuridiska frågor har tidigare publicerat flera artiklar om förslaget, bl.a. hos Silf och i tidningen Samhällsbyggaren. I denna artikel fördjupar vi oss i säkerhets- och beredskapsaspekter kring framtidens offentliga upphandling.
1. Säkerhet kan ges ett eget kapitel i en kommande upphandlingslagstiftning
Nuläge: Lag (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (LUFS) reglerar upphandling av militär utrustning, utrustning av känslig karaktär. LUFS gäller också vid anskaffning av byggentreprenader, varor och tjänster som direkt hänför sig till sådan utrustning eller för militära ändamål m.m. LOU och LUF saknar dock generella regler om hur säkerhetsrisker ska hanteras i en vanlig upphandling, t.ex. vid en kommuns anskaffning av datorer och livsmedel eller byggnation av äldreboenden. I sådana upphandlingar hanteras säkerhetsaspekter typiskt sett genom krav eller avtalsvillkor som beskriver hur säkerhet ska hanteras.
Förändring: Ett nytt kapitel om säkerhet och resiliens (artiklarna 66–69) införs och utgår från att säkerhetsrisker kan uppstå även utanför försvarsområdet:
• Säkerhetsöverväganden ska göras varje skede av en upphandling
Upphandlare ska vidta lämpliga åtgärder från planering till genomförande när en upphandling innebär en säkerhetsrisk (artikel 66.1). Risken kan följa av kontraktsföremålet eller av leverantörens ägar- och kontrollstruktur och exponering för tredjelandslagstiftning (artikel 66.3).
• Nya uteslutningsgrunder
Högriskleverantörer av IKT-komponenter (maskinvara, programvara eller uppsättningar av maskin-och programvara) ska uteslutas (artikel 66.5), och leverantörer som inte är tillräckligt tillförlitliga för att utesluta säkerhetsrisker får uteslutas (artikel 26.1 g).
• Uppsägning av säkerhetsskäl
Ett upphandlat kontrakt får sägas upp om en säkerhetsrisk uppstår. Uppsägningen måste föregås av en proportionalitetsbedömning och leverantören ska som huvudregel ges minst tio dagar för att yttra sig över skälen till uppsägningen och föreslå korrigerande åtgärder (artikel 67). Underleverantörer ska redovisas och uppfylla samma krav (artikel 24).
Upphandlande organisationer skulle redan nu kunna börja förbereda:
• Inför och dokumentera en säkerhetsbedömning i behovs- och marknadsanalysen.
• Ta fram standardklausuler om ägarbyte, underleverantörer och uppsägning av säkerhetsskäl.
Leverantörer kan redan nu se över hur ägar- och kontrollstrukturer samt exponering mot tredjeland påverkas av förordningen. För leverantörer av IKT-komponenter finns det särskilt anledning att säkerställa att man inte kan betraktas som en högriskleverantör.
2. Beredskap från kris som undantag till kris som planeringsförutsättning
Nuläge: LOU och LUF saknar regler om försörjningstrygghet. Kriser hanteras många gånger i efterhand genom synnerlig brådska (6 kap. 15 § LOU, 6 kap. 8 § LUF). Europeiska anbud kan bara gynnas enligt LUF:s tredjelandsregler i 18 kap., och endast vid varukontrakt. Genom EU-domstolens avgöranden i mål C-652/22 Kolin och C-266/22 Qingdao har det vidare slagits fast att fast att endast leverantörer från EU eller länder med frihandelsavtal med EU har rätt att kräva likabehandling eller rättsmedel enligt upphandlingsdirektiven.
Förändring: Beredskap förväntas byggas in och beaktas redan i kravställningen:
• Krav för kritiska entiteter
Upphandlande organisationer som är kritiska entiteter enligt direktiv (EU) 2022/2557 om kritiska entiteters motståndskraft (CER-direktivet) ska ställa krav på försörjningstrygghet och resiliens i leveranskedjan (artikel 69.1). CER-direktivet ska främja motståndskraften hos kritiska verksamhetsutövare mot fysiska hot, olyckor, sabotage och naturkatastrofer. Alla upphandlande organisationer får kräva bland annat diversifierade leveranskedjor, lager inom EU och kontinuitetsplaner (artikel 69.3), planer för driftskontinuitet och katastrofer. EU-kommissionen kan också göra dessa krav obligatoriska (artikel 69.4).
• Snabbare upphandling vid kris
Det brådskande förfarandet får användas så länge ett nödläge gäller på EU-nivå (artikel 48), och kriser blir grund för ändring av kontrakt (artikel 106).
• Europeisk preferens
Alla upphandlare får gynna EU-ursprung och förkasta anbud där mindre än 50 procent av värdet har sådant ursprung (artikel 73) – även för tjänster och byggentreprenader. EU-kommissionen kan göra sådan europeisk preferens obligatorisk (artikel 75).
Upphandlande organisationer och leverantörer skulle redan nu kunna börja förbereda:
• Kontrollera om er organisation är eller kan bli kritisk entitet och koppla riskbedömningen till upphandlingsplaneringen. Leverantörer som fullgör kontrakt för kritiska entiteter behöver kartlägga hur det kan påverka leverantören framöver.
• Kartlägg ursprung och alternativa leverantörer i strategiska kategorier, som IT, energi och medicinteknik.
Nästa steg i lagstiftningsarbetet
Regeringen har den 14 oktober 2026 publicerat en faktapromemoria om förslaget till förordning. Regeringens övergripande inställning till förslaget till upphandlingsförordning är positivt, men vissa förtydliganden behöver göras. Det gäller både säkerhets- och beredskapsaspekter som behöver analyseras vidare och förtydligas. Förslaget ska nu förhandlas i Europaparlamentet och rådet innan förslaget slutligt antas och träder i kraft. Förordningen föreslås börja tillämpas två år efter ikraftträdandet. Nya upphandlingsbestämmelser kan i nuläget antas börja gälla under år 2029/2030, men denna tidslinje kan komma att skjutas fram.
Även om förordningens innehåll och specifika regler kan komma att justeras under de kommande förhandlingarna i parlamentet och rådet, är den övergripande inriktningen tydlig: säkerhet och beredskap ska beaktas vid offentlig upphandling.
Rekommendationer till upphandlande organisationer och leverantörer
Vi rekommenderar upphandlande organisationer att redan nu analyserar hur befintliga arbetssätt och mallar förhåller sig till förordningsförslaget, att man investerar i kompetensutveckling inom både fysisk och digital säkerhet och beredskap samt att man analyserar hur samverkan inom organisationen behöver utvecklas och fördjupas när positionerna inom säkerhets- och beredskapsfrågor skjuts fram, även vid offentlig upphandling.
Vi rekommenderar leverantörer att i första hand analysera bolagets säkerhetsmässiga status. Ägar- och kontrollstrukturer, samarbetsaktörer och underleverantörer och tredjelandsberoenden behöver kartläggas och klarläggas. Även regelefterlevnad i förhållande till bl.a. cybersäkerhets- och AI-lagstiftning behöver säkerställas.
Moll Wendén har omfattande erfarenhet av att biträda både offentliga och privata klienter i sammanhang som avser bl.a. offentlig upphandling, säkerhet och beredskap och följer noggrant den rättsliga utvecklingen.