De svenska upphandlingslagarna (LOU, LUF och LUK) har sin grund i EU-direktiv. När frågor uppstår om hur direktiven ska tolkas och tillämpas kan dessa avgöras av EU-domstolen, vars avgöranden kan få stor praktisk betydelse för offentlig upphandling i Sverige. Nedan redogör vi för tre mål från årets första kvartal som kan komma att påverka och utveckla upphandlingspraxis även här.
Lön som tilldelningskriterium – mål C-210/24 AESTE (5 mars 2026)
En spansk kommun upphandlade hemtjänst och hade använt ett tilldelningskriterium som innebar att anbud med högre lön till den personal som skulle utföra kontraktet premierades. Den vinnande anbudsgivaren förväntades också sträva efter att ingå kollektivavtal för berörd personal.
EU-domstolen konstaterade att sociala aspekter får beaktas vid kontraktstilldelning, förutsatt att det finns ett samband med kontraktsföremålet. Eftersom kontraktet präglades av hög personaltäthet och det typiskt sett är svårt att upprätthålla kontinuitet inom hemtjänst, ansåg domstolen att det var rimligt att beakta den ekonomiska ersättningen till utförande personal. Vad gäller kravet på att sträva efter kollektivavtal konstaterade domstolen att detta inte innebar några bindande förpliktelser som inskränkte arbetsmarknadens parters frihet vid kollektivavtalsförhandlingar.
Avgörandet tydliggör att det kan vara tillåtet att vid anbudsutvärdering premiera anbud som utlovar högre lön till den personal som ska fullgöra kontraktet. Vår bedömning är att målet kan få stor betydelse i arbetet mot välfärdskriminalitet – genom att skapa konkurrensfördelar för leverantörer som erbjuder löner över miniminivå.
Ryska ägarintressen i leverantörsbolag – mål C-313/24 Opera Laboratori Fiorentini (12 februari 2026)
Vid en italiensk upphandling av kafeteria- och restaurangtjänster vid Uffizierna i Florens tilldelades kontraktet ett bolag registrerat i Italien, där två av tre styrelseledamöter samt VD var ryska medborgare.
Efter Rysslands invasion av Ukraina är det sedan april 2022 förbjudet att tilldela och fullgöra offentliga kontrakt i förhållande till ryska medborgare och bolag – liksom i förhållande till bolag som till mer än 50 procent direkt eller indirekt ägs av ryska medborgare eller bolag, eller till personer som agerar för ryska intressen.
EU-domstolen konstaterade att syftet med sanktionsbestämmelserna är att minska risken för att offentliga medel överförs till den ryska ekonomin och används för att finansiera den militära aggressionen mot Ukraina. Domstolen slog dock fast att enbart förekomsten av ryska företrädare i ett bolag inte räcker för att neka tilldelning. Det ankommer på den nationella domstolen att göra en uttömmande bedömning av samtliga relevanta rättsliga och faktiska omständigheter – däribland ägar- och kontrollstruktur samt personliga och yrkesmässiga band mellan berörda personer – för att avgöra om det finns en faktisk risk för överföring av medel till den ryska ekonomin.
ESPD och åberopande av annans kapacitet – mål C-812/24 LIPOR (22 januari 2026)
Målet avsåg en portugisisk upphandling av transport och deponering av avfall. Den vinnande anbudsgivaren (PreZero) avsåg att fullgöra uppdraget med hjälp av sitt helägda dotterbolag (Valor RIB), eftersom moderbolaget inte uppfyllde kvalificeringskraven på egen hand. De båda bolagen hade samma styrelseledamöter. PreZero hade inte formellt åberopat Valor RIBs kapacitet och inte heller lämnat in någon ESPD för dotterbolaget, men hade bifogat Valor RIBs relevanta tillstånd och intyg med anbudet.
Den näst placerade anbudsgivaren ansökte om överprövning och anförde att PreZero borde ha förkastats eftersom dotterbolagets kapacitet inte åberopats och ESPD saknades.
EU-domstolen klargjorde att en anbudsgivare som avser att nyttja ett annat företags kapacitet för att fullgöra kontraktet ska anses ha åberopat den kapaciteten – även när det rör sig om ett helägt dotterbolag med samma ledning. Eftersom PreZero i sitt anbud angett att uppdraget skulle fullgöras av Valor RIB hade dotterbolagets kapacitet därmed åberopats.
Vad gäller den saknade ESPD:n framhöll domstolen att anbudsgivare får använda alla lämpliga medel för att bevisa att nödvändiga resurser finns tillgängliga. I detta fall hade likvärdig bevisning lämnats in i form av erforderliga tillstånd och intyg. Om komplettering med ESPD kunde ske inom ramen för nationell rätt utan att principerna om likabehandling och transparens åsidosattes, skulle PreZero inte diskvalificeras.
Även om ESPD i praktiken vållar tillämpningsproblem tydliggör domen att instrumentet syftar till att underlätta för leverantörer – inte att utgöra ett självändamål. Det är fortsatt möjligt att lämna in bevisning direkt med anbudet. Målet understryker vikten av att upphandlande myndigheter och leverantörer håller isär krav och bevisning för att undvika en felaktigt genomförd kvalificering.