Den 11 februari 2026 meddelade Svea hovrätt en dom som väckt stor uppmärksamhet. Hovrätten förpliktade två maltesiska spelbolag, BML Group Ltd och NGG Nordic Ltd, att betala cirka 4,7 miljoner kronor i skadestånd till en spelare med allvarliga spelproblem. Domstolen fann att bolagen, genom att rikta påträngande marknadsföring mot spelaren trots vetskap om hans problematik, agerat i strid med tro och heder när de ingick spelavtal med honom.
Hovrättens tillämpning av 33 § avtalslagen
Spelaren ingick under perioden februari 2016 till juni 2019 sammanlagt 6 740 avtal med BML och 1 554 avtal med NGG.
Enligt 33 § avtalslagen får en rättshandling inte göras gällande om omständigheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen, och motparten måste antas ha haft sådan vetskap.
Högsta domstolen har i avgörandet ”Nätcasinot” uttalat att ett spelbolag som använder digital teknik för att samla in och bearbeta uppgifter om enskilda kunders beteenden och preferenser därigenom kan få sådan vetskap om kundens spelbeteende som är relevant vid tillämpningen av 33 § avtalslagen. Om speldata visar att en spelare har spelat för anmärkningsvärt höga belopp, spelat påfallande många spel per dag, över tid satsat allt större summor och upprepade gånger satt in pengar för att försöka vinna tillbaka förluster, är detta tydliga tecken på att spelaren tappat kontrollen över sitt spelande och har allvarliga spelproblem.
Spelbolagens vetskap om spelarens spelproblem
Hovrätten konstaterade att spelbolagen hade tillgång till omfattande speldata. Spelhistoriken visade att spelaren mellan den 1 och 13 februari 2016 omsatte 8 022 563 kronor och förlorade cirka 282 156 kronor. Under denna period satsade spelaren mellan 100 000 och 400 000 kronor vid 29 olika tillfällen och spelade för sammanlagt cirka 4,6 miljoner kronor.
Speldata visade även att spelarens insatser per oddsspel utvecklades från enstaka större spel om drygt 50 000 kronor till spel på fyra till åtta gånger så stora belopp.
Hovrätten fann att spelhistoriken visade tydliga tecken på att spelaren under perioden 1–13 februari 2016 tappade kontrollen över sitt spelande och hade allvarliga spelproblem.
Vetskap hos medarbetare
En central fråga i målet var om vetskap hos enskilda medarbetare kunde tillräknas spelbolagen som juridiska personer.
Spelbolagen hade anställda handläggare som fungerade som personliga kontaktpersoner för VIP-kunder, däribland den aktuella spelaren. Handläggarna kunde erbjuda individuella bonusar utöver ordinarie ersättningsmodeller.
Hovrätten fann, med hänvisning till principerna om ställningsfullmakt, att handläggarna agerat med ställningsfullmakt för spelbolagen. Spelbolagen ansågs därför ha samma vetskap som medarbetarna, så länge dessa handlat inom ramen för sitt uppdrag. Bolagen ansågs därmed ha haft sådan vetskap som kunde utläsas av speldata samt den kännedom som funnits hos enskilda medarbetare.
Påträngande marknadsföring i strid med tro och heder
Hovrätten fann att spelbolagen genom sin påträngande marknadsföring förmått spelaren att fortsätta spela, trots vetskap om hans allvarliga spelproblem.
Marknadsföringen bestod bland annat av kommunikation mellan spelaren och den personliga handläggaren, som erbjöd bonusar, resor och uppmanade honom att delta i tävlingar om att omsätta mest pengar under en viss tid. Även erbjudanden om bonusar och kickbacks bedömdes utgöra klart påträngande speluppmaningar riktade mot spelaren.
Rättsföljden – återgång av prestationerna
Om en rättshandling strider mot tro och heder enligt 33 § avtalslagen är den ogiltig och prestationerna ska, om möjligt, återgå.
Hovrätten konstaterade att det i detta sammanhang saknade betydelse att spelbolagens tjänster i sig inte kunde återgå. Återgången skulle i stället avse de ekonomiska prestationer som kunde återbäras. BML förpliktades därför att betala tillbaka 4 294 873 kronor och NGG att betala 384 669 kronor till spelaren.
Lärdomar som kan dras av avgörandet
Domen är av stor betydelse för företag som bedriver digital verksamhet och samtidigt samlar in användardata om sina kunder och deras beteenden.
Avgörandet visar att 33 § avtalslagen kan användas för att skydda utsatta konsumenter från påträngande marknadsföringsmetoder. Företag som samlar stora mängder kunddata och använder denna i direkta kundkontakter måste vara medvetna om att information om kunders utsatthet kan få rättsliga konsekvenser.
Praktiska slutsatser
• Ökade krav på dataanalys och kundskydd: Företag som använder digital teknik för att samla in och bearbeta uppgifter om enskilda kunders beteenden kan anses ha juridisk vetskap om förhållanden som får rättsliga konsekvenser. Det innebär att företag har ett ansvar att agera på den information som framgår av kunddata.
• Ställningsfullmakt i den digitala eran: Domen klargör att medarbetare som hanterar kundkontakter och har kunskap om enskilda kunders beteenden kan anses agera med ställningsfullmakt för företaget. Deras vetskap tillräknas därmed bolaget. Detta ställer höga krav på företagens rutiner och utbildning av medarbetare med kundkontakt.
• Påträngande marknadsföring mot utsatta kunder: Att rikta påträngande marknadsföring mot kunder med kända problem kan innebära att rättshandlingar anses strida mot tro och heder enligt 33 § avtalslagen. Företag bör därför se över sin marknadsföring mot särskilt utsatta kunder.
Har du frågor om hur avgörandet kan påverka din verksamhet är du välkommen att kontakta Moll Wendén.