Örebro tingsrätt meddelar dom – NCC tar en Lyra
Örebro tingsrätt har i dom den 5 december 2025 i mål T 715-23 prövat tillämpningen av AB 04 kap. 6 § 3 vid onormala prisförändringar på material. I domen redogör tingsrätten för sin syn på frågor kring bevisbörda, beräkningsmetoder och väsentlighetsbedömning.
Bakgrund
Sedan 2021 har det osäkra omvärldsläget påverkat byggsektorn i stor utsträckning genom ökade materialpriser. Bestämmelsen i AB 04 och ABT 06 kap. 6 § 3, som under vissa förutsättningar ger parterna rätt att justera ett avtalat fast pris, har därefter kommit att bli en stor tvistefråga mellan beställare och entreprenörer.
För tillämpning av bestämmelsen krävs att det har skett en kostnadsändring, att ändringen beror på onormala prisförändringar avseende material, att ändringen varit oförutsebar och att den väsentligt har påverkat hela kostnaden för entreprenaden. Stor osäkerhet har präglat diskussionerna om rekvisiten som måste vara uppfyllda för tillämpning av bestämmelsen samt om vilken rätt till prisändring bestämmelsen föranleder.
Branschorganisationer har olika uppfattningar och det saknas i stort praxis som klargör bestämmelsens tillämpning. Frågorna har behandlats i ett avgörande från Hovrätten över Skåne och Blekinge från 1978 som rörde ett krav på prisändring med åberopande av dåvarande Svenska Byggnadsentreprenörföreningens Reservation 2/71, en reservation mot prishöjningar som senare inarbetades i AB 04 och ABT 06 kap. 6 § 3. Enligt hovrätten ska kostnadsändringen beräknas genom en jämförelse mellan beräknad inköpskostnad vid anbudstillfället och verklig kostnad då materialet införs i entreprenaden. Väsentlighetsbedömningen ska därefter göras med avdrag för förutsebara prishöjningar. I målet ansågs en kostnadsökning, som efter avdrag för förutsebar prishöjning, uppgick till 4,8 procent av kontraktssumman utgöra en väsentlig kostnadsförändring (se dom från Hovrätten över Skåne och Blekinge av den 17 april 1978 i mål T 188/76).
Efter 1978 har bestämmelsen i AB 04 och ABT 06 kap. 6 § 3 varit föremål för prövning i skiljenämnd men inte i allmän domstol. Någon vägledning har därför inte varit allmänt tillgänglig – förrän i höst.
Den 27 november 2025 meddelade Göta hovrätt dom i mål T3368-24 avseende bland annat tillämpningen av ABT 06 kap. 6 § 3. Göta hovrätt fastslog att tillämpningen av kap. 6 § 3 initialt förutsätter att entreprenören kan styrka att det skett en faktisk kostnadsändring och storleken på denna. Hovrätten konstaterade att utvecklingen av entreprenadindex gav vid handen att det hade skett betydande prisförändringar som kraftigt avvek från tidigare års prisutveckling på material. Enligt hovrätten krävs dock att entreprenören presenterar utredning om hur entreprenörens faktiska kostnader för material har påverkats i förhållande till vad som gällde när anbudet lämnades. Hovrätten konstaterade att den i målet åberopade utredningen var ambitiös men inte uppfyllde de krav som bör ställas på bevisningen och entreprenörens krav avslogs utan prövning av övriga rekvisit i kap. 6 § 3.
Drygt en vecka efter Göta hovrätts dom meddelade Örebro tingsrätt sin dom.
Tvisten i Örebro tingsrätt
Tvisten rörde ett entreprenadkontrakt mellan NCC Sverige AB och Örebro kommun avseende uppförandet av vattenreservoaren Lyra. NCC lämnade anbud hösten 2019 och entreprenadkontraktet tecknades i januari 2021. Under våren 2021 ökade priset på stålmaterial kraftigt, vilket ledde till att NCC:s leverantörer aviserade om kostnadsökningar. NCC aviserade i sin tur dessa ökningar till kommunen sommaren 2021. Kommunen bestred NCC:s krav på ersättning för kostnadsökningarna. I målet yrkade NCC ersättning för kostnadsökningar om drygt 7,7 miljoner kronor varav merparten avsåg ersättning för ökade kostnader för stålmaterial från leverantören Promostal och en mindre del för spännarmering från leverantören BBV.
Bevisbörda
Tingsrätten konstaterade att det är entreprenören som har bevisbördan för att samtliga förutsättningar är uppfyllda och att beviskravet är att det som påstås ska vara styrkt.
Faktisk kostnadsökning ansågs styrkt
Den första frågan Örebro tingsrätt tog ställning till var, i enlighet med Göta hovrätts dom, om NCC hade styrkt att bolaget faktiskt drabbats av en kostnadsökning.
För att styrka kostnadsökningen avseende stål från Promostal åberopade NCC avtalet med Promostal som visade att Promostal hade rätt till tillkommande ersättning vid förändringar av visst index, fakturaunderlag samt Promostals uträkningar av kostnadsökningen. Av fakturorna framgick att Promostal fakturerat NCC för prisökningar på material, så kallade ”Additional costs” och att detta skett i enlighet med parternas avtal. Tingsrätten ansåg att NCC visat att NCC hade drabbats av en kostnadsökning uppgående till det av Promostal fakturerade beloppet. Däremot ansåg tingsrätten inte att NCC hade styrkt kostnadsökningarna avseende material från BBV, eftersom NCC endast åberopat underrättelse om kostnadsökningar som NCC erhållit från BBV men inte gett in fakturor eller annat betalningscertifikat som visade att NCC drabbats av en faktisk kostnad.
Onormala prisförändringar – index och branschgemensam uppfattning avgörande
Tingsrätten konstaterade att det framgick av såväl redovisat index som vittnesuppgifter att prisförändringarna på det aktuella materialet under 2021 kraftigt avvek från utvecklingen de senaste tio åren.
Tingsrätten poängterade vidare att det förelåg en gemensam uppfattning bland branschföreträdare om att det under den aktuella perioden varit fråga om onormala prisförändringar. Med hänsyn härtill, och särskilt mot bakgrund av att priset på stålmaterial enligt aktuella entreprenadindex hade minskat under 2019 då NCC lämnade anbud, ansåg tingsrätten att det var styrkt att den prisökning som skett med start den 1 januari 2021 var onormal.
Avdrag för förutsebar kostnadsökning
Tingsrätten konstaterade att rätten till ersättning ska fastställas med avdrag för eventuell förutsebar kostnadsökning och att ersättning således endast kan utgå för den del av kostnadsökningen som varit oförutsebar.
NCC anförde att ett sådant avdrag skulle motsvara den riskavsättning NCC gjort i anbudet. NCC hade vid tidpunkten för anbudet identifierat en potentiell kostnadsrisk för stålpriser. I kalkylarbetet hade NCC bedömt både storleken på en eventuell kostnadsökning (konsekvensrisken) och sannolikheten för att en sådan ökning skulle inträffa. NCC bedömde att sannolikheten motiverade ett riskpåslag om 50 procent av den beräknade konsekvensrisken som uppgick till 540 000 kr.
Tingsrätten konstaterade att NCC:s riskanalys var välgrundad och rimlig med hänsyn till den situation som rådde vid anbudstidpunkten. Tingsrätten gjorde dock en viktig distinktion. Även om kostnadsökningen som inträffade var oförutsebar, skulle avdraget för den förutsebara kostnaden baseras på den fulla konsekvensrisken som NCC identifierat utan beaktande av NCC:s sannolikhetsbedömning och risktagande i anbudet. Kommunen skulle alltså inte svara för NCC:s bedömning av sannolikheten för att risken skulle inträffa och avdraget för den förutsebara kostnadsökningen fastställdes till 540 000 kr.
Väsentlighetsbedömning – 3,6 procent av entreprenadsumman anses väsentligt
Vid bedömningen av om kostnadsökningen väsentligen påverkat hela kostnaden för entreprenaden konstaterade tingsrätten att jämförelsen ska göras i förhållande till entreprenadsumman, det vill säga kontraktssumman justerad för ÄTA-arbeten och eventuell indexersättning.
I det aktuella fallet uppgick den oförutsebara kostnadsökningen till 3,6 procent av den totala entreprenadsumman, vilket tingsrätten ansåg uppfyllde kravet på väsentlighet. Domen ger dock ingen vägledning om var den nedre gränsen går.
Inget väsentlighetsavdrag
Kommunen hade gjort gällande att NCC skulle bära kostnaden för den del av prisökningen som understiger väsentlighetsgränsen. Tingsrätten ansåg dock inte att det framstod som ändamålsenligt att NCC skulle stå kostnaden för material som ingår i entreprenaden och att en sådan ordning inte skulle vara förenlig med entreprenörens vinstintresse. Något avdrag gjorde således inte av tingsrätten.
Avslutning
Domen från Örebro tingsrätt utgör en betydande vinst för entreprenörsidan, som delvis avviker från de skiljedomar som meddelats i frågan. Det finns fortfarande möjlighet för Örebro kommun att överklaga domen och det är därför i nuläget fortsatt osäkert om domen kommer att stå sig samt vilken betydelse domen kommer att få i branschen. Först när högre rätt prövat frågan genom lagakraftvunnen dom kan vi dra några säkra slutsatser om tillämpningen av kap. 6 § 3.
Som branschen är väl medveten om pågår sedan länge ett revideringsarbete av standardavtalen. Förhoppningen är fortsatt att BKK, som ansvarar för revideringen, kommer att införa ytterligare klargöranden av bestämmelsen än de som föreslogs i remissen som presenterades 2024.
Behöver du rådgivning i entreprenadrättsliga frågor?
Vid frågor rörande kostnadsökningar eller andra entreprenadrättsliga frågeställningar är ni välkomna att kontakta Moll Wendéns entreprenadgrupp.