Sedan den 1 maj 2022 gäller en ny konsumentköplag. En rad förändringar har gjorts som företag verksamma på konsumentmarknaden måste känna till. Särskilt digitalt innehåll och digitala tjänster har fått stort utrymme i den nya lagen.

Den nya konsumentköplagen omfattar även avtal där konsumenter – i stället för betalning – lämnar personuppgifter i utbyte mot digitala tjänster. Exempelvis när konsumenter i samband med att de registrerar konton på sociala medier lämnar e-postadress och andra personuppgifter, som sedan kan användas i marknadsföringssyfte.

För att lagen ska vara tillämplig på sådana situationer krävs det att företaget inte enbart behandlar personuppgifterna för att uppfylla ett rättsligt krav eller för att fullgöra andra skyldigheter i avtalet med konsumenten.

Ändringarna har sin bakgrund i två EU-direktiv: varudirektivet och digitaldirektivet. Syftet med direktiven har varit att skapa ett bättre och mer heltäckande konsumentskydd vid köp av varor och vid avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster.

Den nya konsumentköplagen omfattar digitala tjänster och digitalt innehåll

En nyhet är att konsumentlagen nu omfattar avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster – utan att dessa är knutna till en vara. Med digitalt innehåll avses något som konsumenten har tillgång till i digital form. Det kan till exempel röra sig om datorprogram, appar, musik- och videofiler, digitala spel och e-böcker.

En digital tjänst gör det möjligt för konsumenten att skapa, bearbeta, lagra eller få tillgång till uppgifter i digital form. Det kan också innebära att utbyta eller interagera med uppgifter i digital form som laddas upp eller skapas av konsumenten eller av andra användare av tjänsten. Exempel på detta är video- eller ljuddelning, onlinespel eller ordbehandling, som erbjuds i molnbaserad datortjänstmiljö eller sociala medier.

Konsumentens rätt till information och uppdateringar av produkten

I den nya lagen har det införts krav på att information ska ges om produktens kompabilitet och driftskompabilitet. För avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster ska företagaren säkerställa att konsumenten informeras om och tillhandahålls nödvändiga uppdateringar. Uppfyller inte näringsidkaren dessa skyldigheter föreligger ett köprättsligt fel och påföljder kan göras gällande av konsumenten.

För att företaget ska undgå ansvar avseende bristande uppdateringar krävs i huvudsak två saker:

• Att konsumenten ska ha informerats om att uppdateringen finns att tillgå och om konsekvenserna av att inte installera uppdateringen.
• Att konsumentens underlåtenhet att installera uppdateringen inte var en följd av bristfälliga installationsanvisningar som företaget tillhandahållit.

Företaget är normalt skyldigt att informera om och tillhandahålla uppdateringar till konsumenten under minst 3 år. Löper avtalet om det digitala innehållet eller tjänsten kontinuerligt, som till exempel är fallet med prenumerationstjänster, såsom streamingtjänster, gäller skyldigheten under avtalstiden och kan därför vara längre än 3 år.

Fel i vara och förlängd tidsfrist för omvänd bevisbörda

En annan förändring är att det finns ett uttalat krav på att en vara måste motsvara både subjektiva och objektiva krav. Subjektiva krav är vad parterna avtalat om, medan objektiva krav är vad konsumenten rimligen kan förvänta sig – de egenskaper som är normala för produkter av samma typ.

Som utgångspunkt är det konsumenten som ska visa att ett fel är sådant som näringsidkaren svarar för – det vill säga att felet är ursprungligt. Den omvända bevisbördan innebär emellertid att företaget måste visa att varan inte var felaktig när konsumenten fick den, under viss tid efter avlämnandet. Med den nya lagen förlängs tiden inom vilket fel kan presumeras vara ursprungligt från sex månader till två år.

För digitala tjänster och digitalt innehåll gäller andra tidsperioder. Vid enstaka tillhandahållanden av digitalt innehåll och digitala tjänster är den omvända bevisbördan ett år. Om det i stället rör sig om ett kontinuerligt tillhandahållande gäller det under tiden som avtalet gäller.

Även friskrivningar har ytterligare begränsats i och med den nya konsumentlagen. Hänvisningar till att en vara sålts i ”befintligt skick” eller allmänt hållna friskrivningar kommer inte längre inskränka felansvaret i någon större utsträckning.

Det nya konsumenträttsliga regelverket kräver att företag anammar nya rutiner och utvecklar sitt compliancearbete.

Den här texten har upprättats i informationssyfte och ska inte ses som juridisk rådgivning.