Hållbarhetsarbete i byggbranschen
De senaste årens ökade fokus på hållbar utveckling har satt sin prägel även på byggbranschen. Numera är krav på miljöcertifiering av byggprojekt snarare regel än undantag och många byggherrar uppställer sådana krav i samtliga byggprojekt. Miljöcertifieringssystem eller miljöklassning, som det också kallas, används för att mäta och kommunicera byggnaders miljöprestanda.
Vi får ofta frågor kring vad olika miljöklassningar innebär för entreprenörens åtagande i det enskilda projektet och hur entreprenören ska agera för att uppfylla kraven.
Fördelar med miljöcertifiering
Miljöcertifieringen syftar till att minska byggnaders miljöpåverkan och är inte enbart en kostnad för byggherren och entreprenören. Det innebär också affärsmässiga fördelar. Entreprenörer som har kunskap om processen har större möjlighet att konkurrera och att vinna fler anbud. För fastighetsförvaltare kan det innebära lägre driftkostnader, och certifikat kan ge god publicitet åt alla inblandade parter. Erfarenhet av miljöcertifieringar underlättar även företags CSR-arbete.
Vilka miljöcertifieringar finns?
Internationellt finns fler än 100 olika miljöcertifieringssystem. I Sverige är följande tre mest vanligt förekommande: svenska Miljöbyggnad, brittiska BREEAM och amerikanska LEED. Ibland används också europeiska GreenBuilding för att bedöma byggnadens energiprestanda.
Svenska Miljöbyggnad är anpassat efter svenska myndighetskrav, vilket innebär att det är väl lämpat för svenska byggprojekt. Certifieringssystemet fokuserar på tre olika områden: energi, inomhusmiljö och materialval. Certifieringen ska följas upp med en verifiering av byggnadens prestanda efter att den varit i drift i tre år.
De internationella motsvarigheterna, BREEAM och LEED, omfattar betydligt fler områden och ger också utrymme för att ställa högre miljökrav. En fördel med dessa certifieringar är att de är internationellt jämförbara. Samtidigt medför dessa system högre krav på både byggherren och entreprenören, som måste sätta sig in i ett regelverk som delvis är anpassat men inte skapat enligt svenska normer. Själva ansökan om certifikat sker till den organisation som förvaltar respektive miljöcertifieringssystem. Mer information om certifieringsprocessen finns hos Sweden Green Building Council (SGBC). Processen mynnar ut i ett slutligt betyg som skiljer sig åt mellan de olika systemen.
Hur ska byggherren agera?
För en byggherre som planerar att miljöcertifiera sin entreprenad är det viktigt att tydliga krav uppställs i kontraktshandlingarna.
Förfrågningsunderlaget måste innehålla föreskrifter som anger vilket ansvar entreprenören ska ha för certifiering och eventuell verifiering samt instruktioner för hur entreprenören ska uppfylla sina förpliktelser. I AMA AF 21 finns koder som specifikt är tillägnade miljöcertifiering, se AMA AFC.2232 respektive AFD.2232. I föreskrifterna bör byggherren bland annat ange vilken miljöcertifiering som ska genomföras och hur långtgående entreprenörens ansvar är.
För att leda arbetet med miljöcertifiering bör byggherren redan i programskedet utse en ansvarig inom projektorganisationen med erfarenhet och kunskap om aktuellt certifieringssystem.
Vad ska entreprenören tänka på?
Miljöcertifiering uppställer en mängd krav på hur entreprenören ska agera i entreprenadprojektet. Omfattningen av kraven beror bland annat på vilket miljöcertifieringssystem som tillämpas, men även vilken nivå kravställningen avser. Dessutom påverkas ansvaret av om entreprenören enbart ska svara för certifiering eller för såväl certifiering som verifiering.
Certifieringskraven styr både projekteringsarbetet och utförandet av entreprenaden, och kan bland annat omfatta krav på hur installationer ska utformas och vilka material som får användas.
Om det i ett tidigt skede slarvas med certifieringsarbetet kan det innebära att kostsamma ändringar måste göras senare.
Både projektören och utförandeentreprenören måste engageras i certifieringsprocessen. Entreprenadformen – totalentreprenad eller utförandeentreprenad – påverkar därför hur långtgående ansvar entreprenören bör ha för certifiering och eventuell verifiering. I en totalentreprenad, där entreprenören ansvarar för såväl projektering som utförande, måste entreprenören tidigt i processen ta ansvar för att uppfylla miljökraven, medan det i en utförandeentreprenad bör ske i dialog med byggherren, som har ansvaret för projekteringen.
Vilka krav som ställs på entreprenören i det enskilda projektet beror på hur kontraktshandlingarna är utformade. I förhandlade entreprenadavtal bör entreprenören tillvarata möjligheten att delta i utformningen av kraven för att tydliggöra ansvaret och fördelningen av detsamma. I både förhandlade och offentligt upphandlade kontrakt är det dock viktigt att kommunicera med byggherren – skriftligen – och ta reda på vilka förväntningar på certifiering och betyg som finns.
Entreprenören bör också tillse att entreprenören ges möjlighet att uppfylla de krav som uppställs. Om entreprenören ansvarar för efterföljande verifiering måste entreprenören exempelvis ges tillgång till information om byggnadens prestanda efter att entreprenören avlämnat och inte längre har tillgång till entreprenaden.
För entreprenörens del kräver certifieringsprocessen mycket administrativt arbete. Entreprenören måste beskriva och dokumentera hur de ställda kraven uppfylls. Dokumentation av materialval är särskilt viktigt. Om entreprenören dessutom ska svara för verifiering innebär åtagandet ytterligare arbete.
Avslutning
Processen kring miljöcertifiering är komplicerad och när problem eller frågetecken uppstår, exempelvis i fråga om hur kontrakt ska utformas eller vilken part som ansvarar för viss del av certifieringsprocessen, kan det krävas juridisk expertis. Moll Wendéns specialister inom entreprenadrätt har ett strategiskt förhållningssätt som förebygger utdragna tvister och underlättar våra kunders projekt. Om ni har frågor kring exempelvis utformning eller efterlevnad av miljöcertifieringskrav är ni välkomna att kontakta oss.
Den här texten har upprättats i informationssyfte och ska inte ses som juridisk rådgivning.